Stora Barriärrevet

På cirka tjugonde breddgraden, 10 sjömil utanför Australiens östkust finns det en vykortsvacker ögrupp som kallas Whitsunday Islands. Där växer palmer ända ner till stränderna, sköldpaddor simmar runt bland korallerna och feta segelkatamaraner slussar turister fram och tillbaka mellan öarna och fastlandet. Som alla vet så råder akut vattenbrist i Australien eftersom det aldrig regnar, men vädret gjorde ett undantag för vår skull... Vi bodde på en av öarna som har byggts om till en backpacker-resort i två nätter och på dagarna seglade vi och snorklade. Fast tyvärr seglade vi egentligen inte särskilt mycket, utan gick mest för motor. Och vad som skulle vara en tre-dagar-och-två-nätters-tur visade sig vara en heldag plus två halvdagar. Och snorklingen var ingenting i jämförelse med vad vi har sett i Thailand. Men sista dagen tittade solen ändå fram, snorklingen var ganska ok och sist men inte minst så fick vi njuta av en skön hemfärd med frisk vind i rätt riktning. Och eftersom jag är fullkomligt besatt av att segla så innebar det ett rejält plus för mitt intryck av Whitsundays.

Så till sista anhalten: Cairns. Hela barriärrevets dykcentrum och vårt slutliga mål. Med dykningen som den absoluta höjdpunken, ja banne mig självaste klimax på hela vår vistelse i Australien. Efter att ha låtit fyra-fem dagar passera helt obemärkt med blicken fixerad på Stilla Havets horisont från balkongen på vårt hostel, fann vi oss till slut på soldäck på en av alla hundratals motorbåtar på väg mot yttre barriärrevet. Vi hade lovats solsken, och trots en grå morgonhimmel kom solen till slut fram och bestämde sig för att stanna resten av dagen.

Som de certifierade dykare alla medlemmar i sällskapet nu är, bestämde vi oss för att dyka utan guide (undantaget Mike som istället snorklade på grund av en stundade flygresa ner till Sydney). Första dyket höll vi oss på runt 20 meters djup. När luften var slut och vi steg upp till ytan såg vi på klockan och noterade en total dyktid på 26 minuter. Pinsamt! Man hade åtminstone kunnat förvänta sig att luften skulle räcka i 40 minuter. Efter lite snorkling och en väl efterlängtad lunch i den gassande solen var vi återigen i den blöta biosfären, denna gång på 10-15 meters djup.

Liksom det första dyket var sikten fantastisk (bättre än en regnig dag i Göteborg) och djurlivet och korallerna lika sagolika som alltid. Åter på ytan kunde vi bocka av både stingrocka, hummer, enorma fiskstim på alla sidor om oss, för att nämna några intryck. Det enda som egentligen saknades på listan var ett möte med en sköldpadda. Och tro det eller ej, lika vältajmat som i en usel hollywoodfilm, dök han upp (bokstavligen) och tog ett andetag fem-tio meter ifrån oss. Som galna fans blev vi helt lyriska, dök ner igen och simmade över och under och runtom vår nya idol i en av de mest minnesvärda 15 minuterna i hela mitt liv. Vilket imponerande djur! Just vårt exemplar var en knapp meter lång över skalet.

Just nu återstår 15 timmar tills vårt flyg lämnar Australiens kontinent och det är dags att summera vår resa: Sand, hav, magsjuka, bumsters, plåtskjul, dåliga vägar, glada barn, stamspråk, dans, trummor, malaria, hetta, flip-flops, skyskrapor, betongöar, tuggummiförbud, överkokta ägg, beachvolleyboll, sol, shemales, fest, biljard, feta turister, bungalows, klippor, vita stränder, turkos-grönt vatten, longboats, svenskar, thaiboxning, pad thai, buckets, trötta morgnar, fiskar, koraller, vip-buss, strandfest, norrmän, vacker utsikt, tung packning, dykteori, Nemo, barrakudastim, djupberusning, cyklop, undervattensvideofilming, stygn, poker, smuts, tempel, Billabong, tuk-tuk, "Very cheap for you my friend!", AC, krångel, trasig packning, whisky, arg amerikan, Falun, prutning, skyskrapor, utsikt, taxi, djungel, svett, jord, grotta, älv, Tiger, magsjuka, Roskilde, Hungry Jack's, hostel, prostitution, fest, poker, Värmland, internet, Jesus, stökigt rum, jobb, vågor, bräda, blek hy, Svea, Simpsons, Tyskland, scheise-movie, bar mitzva, gratis öl, biljard, poker, operahus, bro, strand, regn, kyla, Pete's BBQ, soft served cone, Frank, svett, stopping bay, road kill, bajsvatten, delfiner, vågor, skyskrapor, strand, bög, Subway, Koala, korttrick, sand, fyrhjulsdrift, ståltallrikar, sötvatten, djungel, delfin, stubbe, mama mia, Ibiza-musik, nakenchock, fest, regn, bugg, golf, kokosnötter, sköldpadda, snorkling, segla, vind, sol, tropiskt regn, volleyboll, annons, McDonald's, lagun, Cairns Dive Center, koraller, 220 bar, stinger suit, fiskstim, muffin, sköldpadda, öppet hav, Danmark, fest.


Lugnet före stormen vid Whitsundays


Fest...


Karl glänser i limbo


Närgånga och färgglada papegojor vid frukost


På väg tillbaka till fastlandet


Utsikten från vårt hostel i Cairns


Stinger suit...

Fraser Island och lite annat

Ok, mycket har hänt sedan sist, men jag ska försöka att fatta mej kort. Efter tiden i Sydney har nu resan längs östkusten börjat. Första stoppet var i Byron Bay där vi stannade i tre dagar. Byron Bay var en skön liten stad med underbara stränder och många backpackers. Vi spenderade mesta tiden på stranden och i vågorna med bodyboards och Lars surfbräda. Andra stoppet var i Surfers Paradise som är en märklig stad med höga skyskrapor precis vid stranden. Man luras dessutom lite av namnet då det inte alls var särskilt bra ställe att surfa på. Vi stannade även i Noosa i två nätter innan vi kom fram till Hervey Bay som ligger precis utanför Fraser Island.

Fraser är ungefär lika stort som Gotland och gjord av bara sand vilket gör den till världens största sandö. Eftersom framkomligheten var begränsad på ön fick Frank snällt vänta på fastlandet. Istället ingick en jeep i resan som vi delade med tre stycken från England och två spanjorer. Tillsammans med dem campade vi och körde runt på ön i tre dagar. Fraser Island var en skithäftig ö med en "75 mile beach" och en massa sötvattenssjöar. Vädret, umgänget och sevärdheterna var underbart och det här slår nog allt annat jag gjort i Australien hittills. Dessutom var det sjukt kul att köra fyrhjulsdriven jeep längs stranden och på sandvägarna i skogen.

Efter Fraser var det dags för Whitsunday Islands som ligger ungefär 12 timmar med Frank norrut. Vi hade bokat in turen redan två dagar efter hemkomsten från Fraser. Efter många timmars körning blev Frank trött och vägrade att köra en meter till. Efter att ha viftat på bilar och testat startkablar insåg vi att vi var tvugna att bogsera tillbaka honom till Bundaberg som var närmsta stad. Vi lyckades komma därifrån redan nästa dag efter att en snäll mekaniker som inte hade något bättre för sej, hjälpte oss efter hans arbetstid (Se citatlistan). Två fördelare, en generator, lite eltejp och fem timmars mekande senare var vi alltså på väg mot Airlie Beach. Per hann förresten med att skära upp handen i den beryktade tonfiskolyckan (Se citatlistan).


Salong Lind


Mixtrad bild från Byron Bay


Eeeeh...


Spex på stranden


Planering inför Fraser-resan


Hastighetsbegränsning 80 km/h


Hela gänget framför ett 70 år gammalt vrak


Vägarna var ungefär som i Gambia fast mjukare!


Lars vågar sej fram


Bbq på kvällen, matlukten lockade fram flera
dingos


...


På väg mot Indian's Head för att spana på hajar


Champagne pools


Frank gäspar, medan vi letar hjälp


Vägarna i Australien är för det mesta spikraka

Skrivet av Karl

Road Trippin'

Nu är det dags att avrunda kapitlet Sydney och börja avverka den helt vansinnigt långa östkusten med Cairns som slutstation. Själv är jag väldigt nöjd med tiden här. Jag hittade ett jobb nästan direkt, som dessutom gjorde det möjligt för mig att surfa varje dag efter jobbet. Personalen på Trio är hur trevlig som helst och chefen, en före-detta gangster från London, är störtskön. Mina fingrar kommer dock tacka mig för att jag slutar diska, jag har knappt nån hud kvar på fingrarna, så det gör nästan ont att skriva på tangentbordet.

Vandrarhemmet har också varit sjysst, fast lite tråkigt att hela tiden lära känna nya människor som sedan reser vidare efter några dagar. Men det är helt sjukt va världen är liten, häromdagen kom det in en gammal kompis från Karlskoga till hostellet, som Karl också känner. Undrar hur många man känner som man har gått förbi i Australien eller Asien och inte sett för att man tittat åt nåt annat håll.

Vi blev bortskämda med vädret och det varma, klara vattnet i Thailand, så nu ser jag fram emot att resa mot varmare breddgrader och återuppta dykningen. Tiden har gått väldigt fort i Sydney och nu är det fem veckor kvar innan vi flyger hem. Resplanen är ett blankt papper, ingen av oss har en aning om vad vi kommer göra, var vi kommer vara och hur länge. Förhoppningsvis får jag surfa lite till, förhoppningsvis hittar jag några ströjobb så jag slipper spendera så j-a mycket pengar, förhoppningsvis kommer vi se Whitsundays, Fraser och Barriärrevet, förhoppningsvis kommer vi cruisa fram på motorvägen genom oändliga kustlandskap med rutan nere i Pers Ford Falcon (alias Frank).


Karls arbetsplats på The Easter Show


Så här såg det ut utifrån

Sydneys södra skyline

Lauren, som jag träffade i Thailand.

Sydney centrum, sett från båten.

Och operahuset från samma båt. Dom ser faktiskt inte lika coola ut på nära håll.

En ny vän

Vi har fått en ny reskompis som heter Frank och han ska följa med oss uppför östkusten är det tänkt. Frank är adopterad från USA men har bott i Australien i hela sitt liv. Han är 19 år gammal och vi träffade honom via en annons som satt uppsatt vid ett internetcafe. Han är vit och grymt stark, det enda problemet är bara att han dricker rätt mycket.

Per och jag var ute med Frank, en tysk som heter Ben och en svensk som heter Haron till Blue Mountains i helgen. Blue Mountains var riktigt schysst, vi var på tre, fyra utsiktsplatser och såg ut över de inte riktigt så blåa bergstopparna. Vi gick också ner i dalen och Per badade i lite vattenfall på vägen, det kanske låter väldigt idylliskt men det var verkligen svinkallt vatten! Sen åkte vi till Glenbrook, en liten stad precis intill naturreservatet där vi picknickade och sedan gick och tittade på kängurur.

Nu har Per och Frank rest upp till Brisbane tillsammans med fyra tjejer som reskompisar. Frank var nämligen tvungen att registreras i Queensland i mitten av April. Jag, Lars och Mike bor kvar på vårt hostel som vi trivs kanonbra på. Alla tre jobbar just nu, Lars fortsätter med diskandet, Mike jobbar på ett lager och jag har fått jobb i en snabbmatsvagn vid Olympic Park. Just nu pågår The Royal Easter Show som är ungefär som en festival och blandat med en marknad. Showen pågår i två veckor och då fylls området med massor av butiker, restauranger, stånd, karuseller, scener, shower och allt man kan tänka sig. Jag har plockat fram mina gamla erfarenheter från McDonaldstiden står nu och vänder hamburgare vid grillen hela dagarna. Problemet är att dom har ställt träningsbanan för hästarna som ingår i Rodeoshowen precis bredvid vår vagn och det innebär att jag står och nyser så fort jag lämnar grillen. Annars är det ett trevligt ställe att jobba på och man hinner gå på en massa roliga saker efter jobbet. Innan det jobbade jag en vecka på Australian Electoral Commission och räknade röster för ett val om ett nytt kollektivavtal för Australiens poliser. Ganska långtråkigt men jag träffade en rolig Australiensare. Han var stort fan av Sverige och svensk fotboll och kunde inte förstå hur jag kunde resa från Sverige som var världens bästa land.

Om en vecka slutar vi jobba och då planerar vi att börja färden norrut längs östkusten.


Frank och Franks förra ägare


Blue Mountains


Jättekallt



Luke och Francis räknar röster


Första dagen på mitt andra jobb fick jag steka
bläckfiskar i fem timmar i sträck


World Woodchopping Championships på Royal
Easter Show, Australien slog USA i finalen!


Träning inför motorcykelshowen...



...som senare inte gick att genomföra på grund
av regn

Down under

Ja jag vet, mycket dåligt med bloggande på ett tag nu. Anledningen är delvis för att inte så mycket har hänt men mestadels för att vi varit för lata! Nu befinner vi oss i alla fall i Sydney och bor på ett hostel med ungefär 30 andra backpackers. Sydney är fullt av utländska turister som är här från allt mellan bara en månad till flera år. Det är inte lika packat med svenskar som i Sydostasien,vilket kan vara lite skönt även fast det är mest svenskar man umgås med. Vi har tänkt att stanna här i ungefär en månad och försöka jobba så mycket som möjligt. Lars lyckades skaffa sig ett heltidsjobb som diskplockare nästan på en gång nere vid Bondi Beach. Jag har varit på lite intervjuer på telemarketing jobb men de flesta vill att man ska jobba i minst tre månader. Per lyckades träffa rätt när han nappade på ett jobb som försäljare av uppblåsbara hattar på 75-årsjubileet av Sydney Harbour bridge. Han skulle få en dollar (ca 6 SEK) per hatt han sålde och vi andra tyckte bara att det var slöseri med tid. Efter ungefär 12 timmars jobb kommer han tillbaka och berättar att han har sålt 530 hattar och vi bara gapade. Lars har även lyckas spela hem 250 dollar efter att han gick segrande i en pokerturnering i onsdags. Hyfsad chock! Det enda pengarna jag skrapat ihop än är 30 dollar på att låta mej bli intervjuad av ett resebolag om våra resplaner. Det är ändå helgrymt att vara här, alla australiensare är supertrevliga och väldigt layed-back - "No worries" hör man överallt. Den största skillnaden med att komma hit var ändå att allting blev så mycket dyrare. Nu lagar man tonfisk och pasta istället för att äta ute varje dag som vi gjorde i Thailand. Vi bor i billigaste stadsdelen för att spara pengar och det innebär att det går omkring prostituerade transvestiter blandat med uteliggare på gatan utanför. Ikväll bjuder vårt hostel på grillfest och sen blir det utgång och biljard på Old Fitzroy. Ska försöka bli bättre med bloggandet i fortsättningen.
Kim och Stillman som vi träffade på flygplatsen i Cairns


På födelsedagsfest med Lauren och Laurie,
två australiensaiskor som Lars träffade i Thailand


Biljardbordet var upptaget...


Tre musketörer i Sydney


Stolt hattförsäljare


Bondi Beach, ungefär 100 meter från Lars jobb


Gemensam utgång med vårt hostel


Rickard och Christopher

Storstäder och djungeltrek

Efter dykparadiset på Koh Tao tog vi båten till Bangkok, en ganska kaotisk 6-miljonersstad full av tuk-tukar och buddah-statyer. Själv var jag aldrig speciellt sugen på att se Bangkok utan var mer inne på att stanna lite längre på Koh Tao och sedan åka direkt till Kuala Lumpur. Men så fick jag i sista sekund för mig att det ändå kunde vara värt besväret och så följde jag med. Och det såg ut ungefär som jag hade föreställt mig. Men jag fick i alla fall se två vansinnigt stora Buddah-statyer och så köpte jag en billig keps.

Efter en välbehövlig nattsömn köpte Karl och Per en biljett till vad som skulle bli en lång och innehållsrik bussresa till Kuala Lumpur (se citatlistan). Suckers!! Jag och Majk tog flyget. KL bestod av minst lika många svenskar som Bangkok och betydligt högre byggnader och lite mindre stress och stök. Vi träffade Micke och Mårten igen, som hade varit på Filippinerna och tagit dykcert sedan vi träffades i Singapore. Dessutom hade Karl och Per träffat tre från Sverige på bussen som bodde på samma vandrarhem som vi, plus en tjej som vi mötte när vi posade som bäst framför Pers kamera nedanför Petronas Towers. På kvällen var vi alltså inte mindre än 10 svenskar med varsin öl i samma hotellrum!

De flesta vi rådfrågade om Malaysia sade att det är trekking som gäller där. Så vi tog en minibuss långt in i landet och med lätt packning begav vi oss ut på en två dagars vandring i djungeln tillsammans med två übertyska scouter och två lokala guider. Natten spenderade vi i en stor grotta med 10 cm lager fladdermusbajs på marken. Det var svettigt och väldigt roligt att uppleva äkta djungel, som enligt uppgift tydligen även befolkas av elefanter och tigrar. Fast det största djuret vi såg var vildsvin, näst efter vattenbufflarna som stod vid vägen.

Nu har vi alltså avverkat Sydostasien och nästa ouforskade kontinent väntar: Australien!

På väg från Koh Tao

Många fiskebåtar vid fastlandet

EU skulle ha dissat Pers banan...

Om någon undrar över bandaget: Stenar är hårda, Karl är mjuk =)

Stor Buddah i Bangkok

Utsikt över staden från en annan stor Buddah

Bangkok by night

Och här Kuala Lumpur: Utsikt från Menara KL Tower

Gatuunderhållning i Kuala Lumpur

Dressmän utanför Petronas

Många svenskar...

Vattenbufflar

Våra longboats inför djungeltrekken

Det blev blött uppströms

Linn på en hängbro

Utsikt från samma hängbro

Svettigt blir det...

Jättesvettigt!

Tarzan, men var är Jane?

Tarzan bröt ihop

Men Jane är på väg!

Grottor!

Grottmys